jag tror att jag saknar uppmärksamhet.

Inte att jag vill ha alla strålkastare riktade mot mig
eller vara i centrum av allas uppmärksamhet.
nejdå, jag har aldrig sökt den sorten.

Men jag saknar den delade uppmärksamheten, när man har ett samtal med nån helt enkelt.
Går en promenad, två och två, eller som vi brukar i hallsberg, en hel grupp.
Första scenariot är bra, eftersom man då ofta kommer in på seriösare och personligare grejer och det är ju guld.
Andra scenariot är på nåt vis underbart.
När alla är i detdär flowet . Man är som en del i ett kugghjul.
Alla springer runt och pratar med alla, kastar äpplen, diskuterar och allt bara funkar.

Det saknar jag just nu.

Jag saknar också att ha nån bredvid mig att banka lite på. Bli irriterad men inte arg. Skratta med

Går snart in i väggen av denna ensamhet. EN VECKA? ett under att jag lever.
Mer tillomed, en vecka och två dagar.



Men idag vaknade jag klockan nio, osvettig och utan feber.
För att hoppa till gladare saker alltså.
36.6 grader för att vara exakt
Skönt vare att sova till nio också, efter att ha vaknat runt sex varje morgon av nån konstig anledning.

Så jag spurtade på och passade på medans febern var borta med att städa, bädda rent och duscha.
 ( började nästan gråta när jag skulle lägga i täcket i täcke-påsen . la kortsidan som långsida två gånger och fattade inte varför) (  här tror jag att min feber och trötthet började komma tillbaka )

Sen manglade jag för första gången också!
Hade inget såntdär underkast eller vad det heter, som var rent så jag gick ner i källaren och fixade ett själv!

Blev sjukt jävla galet jävla dåligt.
Kunde lika gärna ha kört den i en skrynkel istället för en mangel. MEN AJJA
ung o bortskämd näste kanske? 


A.
Nu ligger jag som sagt och tycker synd om mig själv.
Man blir liksom mer ensam om man är ensam på en fredag eftersom då är ingen annan ensam typ haha :D


Men nu ska jag avsluta detta lilla ordspotteri och dra mig mot tv:n och kolla på pirates of ze cariibbeaan

ni får ha det så bra hörreni.

Pussen och hejen