ett förlorat ögonblick som blivit stulet någonstans

äter mig proppmätt på ett andetag, känn vad jag skriver

målar porträtt av samvetskval med min pensel av tvivel

kännslorna svider, människorna lider för tårar som fällts

grabben jag står och penslar samman en låt om ängslan

så vackert att när jag spelar den gråter änglar

så vem är det som håller sin fågel fängslad?

hellre famla fram genom unga år

än att samla damm som någon gammal man utan andra chans

 byta fast det är det gamla tider och platser

jag dansar omkring i natten

och halsar på livets vatten

jag bara puffar på samma pipa och gastar

med tankar skrivna på papper

som andra viker och kastar

så får jag bjuda upp till dans
en förbjuden romans
ett förlorat ögonblick som blivit stulet någonstans
med huvudet på skaft
så nu är det dags alias salt
för pennan vid min sida som en brud på min arm