läs,se,lyssna!
SE :
Awesome film helt enkelt. Man är helt brainfucked från början till slut, man måste typ se den två gånger för att fatta, haha. men den är grym.
LYSSNA PÅ :
LÄS :
Lisa läser?!
jadå lisa läser, denna bok för andra gången <3
jadå lisa läser, denna bok för andra gången <3
jag läser i princip aldrig böcker och jag orkar sällan sätta mig in i böcker när jag väl försöker.
men denhär boken greppade tag i mig hårt som fan och vägrade släppa.
så grymt bra, och skitkort så man orkar med den haha!
Texten är liksom poetisk, mörk och slingrande och Jonas knyter ihop alltihop så jäkla snyggt, det är galet.
Texten är liksom poetisk, mörk och slingrande och Jonas knyter ihop alltihop så jäkla snyggt, det är galet.
läs denna bok!
läs detta om ni orkar, det är lite taget ur början av boken :)
Nya rododendronbuskar planteras. Bort med dem som
frosten tog.
Bort med allt som frosten tog.
Varje organism stöter ur sin kropp bort vad den upplever
som främmande och därmed hotande.
Det är ett självförsvar. En nödvändig utgallring av de sva-
gaste.
Sävbyholm säger: Driv bort dem ur min åsyn, låt dem gå
sin väg!
Och när de frågar dig vart de ska gå ska du svara dem:
Till pesten de som hör pesten till, till svärdet de som hör
svärdet till, till svälten de som hör svälten till, till fången-
skapen de som hör fångenskapen till.
Paradiset känns inte vid dem som paradiset inte är ämnat
för.
De främmande.
Monstren. Aliens.
De som stöts bort.
Som främmande kroppar stöts bort.
frosten tog.
Bort med allt som frosten tog.
Varje organism stöter ur sin kropp bort vad den upplever
som främmande och därmed hotande.
Det är ett självförsvar. En nödvändig utgallring av de sva-
gaste.
Sävbyholm säger: Driv bort dem ur min åsyn, låt dem gå
sin väg!
Och när de frågar dig vart de ska gå ska du svara dem:
Till pesten de som hör pesten till, till svärdet de som hör
svärdet till, till svälten de som hör svälten till, till fången-
skapen de som hör fångenskapen till.
Paradiset känns inte vid dem som paradiset inte är ämnat
för.
De främmande.
Monstren. Aliens.
De som stöts bort.
Som främmande kroppar stöts bort.
Sävbyholm bär inte med sig minnen av det som
var. Träden minns inte. Stenarna minns inte. Vägarna
minns inte.
Minns inte Thomas och hans tyska mamma. Minns inte
Juha och Marianne. Minns inte Lennart och Stefan, Pia och
Eva-Lena, Roy eller Erik med flinet.
Minns inte Jenny – cp-Jenny, plankan, värsta mjällbru-
den – hon som ingen såg och ingen kände, hon som inga
riktiga vänner hade och knappt ens ville andas mer.
var. Träden minns inte. Stenarna minns inte. Vägarna
minns inte.
Minns inte Thomas och hans tyska mamma. Minns inte
Juha och Marianne. Minns inte Lennart och Stefan, Pia och
Eva-Lena, Roy eller Erik med flinet.
Minns inte Jenny – cp-Jenny, plankan, värsta mjällbru-
den – hon som ingen såg och ingen kände, hon som inga
riktiga vänner hade och knappt ens ville andas mer.
Till pesten de som hör pesten till,
till svärdet de som hör svärdet till,
till svälten de som hör svälten till,
till fångenskapen de som hör fångenskapen till.
Så är ingenting som förut.
Så är allting så som det alltid har varit.
Du är med. Du är inte.
När jag var riktigt liten hörde jag vitsen om tomaterna. Den
öppnade en helt ny värld för mig. Det var en sådan fantas-
tisk historia – rolig, drastisk och hemsk på samma gång.
Två tomater gick på en väg. Bara det är ju roligt, att tän-
ka sig två tomater som traskar på små spinkiga ben.
Jag såg också framför mig ögon, näsa, mun på tomaterna
och kanske en liten hatt på huvudet. Och så kom bilen,
wrooom, alltid en lastbil med flak, jag minns att den var vit.
Lastbilen mosade den ena tomaten och fortsatte likgiltigt
ut ur historien utan att stanna. Den var bara en stor, obe-
veklig makt som råkade passera och utan att tänka på det
eller bry sig det minsta krossa det som kom i dess väg.
Den andra tomatens replik till sin överkörda kamrat är
både förskräcklig och sann och underbart humoristisk:
”Kom Ketchup, så går vi!”
Först kan man uppfatta repliken som rå och hjärtlös.
Kompistomaten är ju söndermosad. Hur kan man säga nå-
got så grymt till någon som krossats fullständigt?
Men om man tänker lite mer på det så överger inte den
oskadade tomaten sin vän, trots olyckan. Han vänder sig
om och erkänner det som hänt, accepterar det som måste
accepteras, och använder humorn som ett sätt att gå vidare.
Och det är inte bara han själv, den oskadde, som går vidare.
Han uppmanar också sin tomatkompis att resa sig
upp och fortsätta.
Inte längre som tomat – den överkörda tomaten är alltför
mosad, alltför förändrad för att någonsin kallas tomat igen
– utan som något annat som också är okej att vara: Ket-
chup!
Kom Ketchup, så går vi!
Bli inte kvar här. Res dig upp och gå!
Du är inte den du
förut var, det kan du aldrig mer bli.
förut var, det kan du aldrig mer bli.
Livet har farit fram med
dig, och livet är en vit lastbil som passerade i all sin makt
och vrede och mosade dig sönder och samman, men du
dig, och livet är en vit lastbil som passerade i all sin makt
och vrede och mosade dig sönder och samman, men du
finns fortfarande, du andas ännu.
Jag står här och väntar
medan du hämtar andan, så går vi vidare tillsammans.
Så slutar den första roliga historia som jag någonsin hör-
de, och som förändrade och stakade ut mitt liv.
Kom Ketchup, så går vi!
medan du hämtar andan, så går vi vidare tillsammans.
Så slutar den första roliga historia som jag någonsin hör-
de, och som förändrade och stakade ut mitt liv.
Kom Ketchup, så går vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar