Om lilla mig.

Hej.


jag känner att det kanske är dags att skriva en ny presentation.


Ett år har gått och jag är väl i grunden samma människa...


Men jag har faktiskt hunnit med en del sen sist.
Ställts framför sånt man vill bara värja sig ifrån. tagit itu med det och vuxit.


Jag har lärt känna massor med människor och i några stunder har det kännts som att jag har lärt känna mig själv bättre.


jag heter Lisa Maria Blückert.


Jag är väldigt glad av mig, och väldigt ledsen.
Jag är oftast nere på jorden, och jag är oftast galen.
Jag skrattar mer än vad jag gråter.jag har lyckan i grunden och trixen för att alltid hålla mig flytande.
Jag antar att jag är torr ibland, och ibland är jag rolig. Dyngblöt.
Jag är jävligt snygg. Och otroligt ful.
Jag är lite djup, och ändå har jag inte tänkt igenom nånting på riktigt.
Jag är impulsiv och spontan. och planerande.
Jobbig och easygoing.


Jag är full av motsatser , dom bara flyger ur mig.
Jag är inte absolut någonstans.


jag är så långt ifrån perfekt, men ändå är jag allt jag behöver.


Jag älskar regn och åska. Jag älskar soliga dagar.
Jag älskar att ha hundra saker att göra, men lika mycket älskar jag att ligga ner och se dagarna gå.
Jag älskar att skratta och känna att ingenting spelar någon roll. 
Jag älskar att falla. Av någon konstig anledning.


Jag älskar musiken. Utan den vet jag inte vart jag ska ta vägen, jag är inte mig själv.


Sist nämde jag lite namn men det kan jag knappt nu.
Visst, timbuken kvarstår. Kommer alltid göra.


Men över huvudtaget så är det inte band eller genre jag faller för. Det är mer känslan i låten. Att texten,musiken och känslan bara klickar.


Vidare.


Jag går andra året på gymnasiet. Fortfarande europaekonom.


I många stunder undrar jag varför jag valde den linjen, eftersom jag hatar både ekonomi och språk.
Men det blev ändå bättre än vad jag hade trott. 
Jag har en sjukt liten klass som innehåller sjukt många personligheter.


Jag känner mig hemma där och jag har hittat vänner som jag hoppas att jag kommer ha kvar långt och länge.


Hur min framtid ser ut har jag ingen aning om. 
Den ser bra ut , känner jag.
Vart jag mig i världen vänder så slutar det med att jag är nöjd.
Där har vi den, lyckan i grunden.




Jag upprepar tidigare sagda, att jag antar att jag är ganska vanlig.
Men eftersom jag känner mig själv mycket bättre än alla andra så tycker jag att jag inte är så vanlig.


Men jag gör som jag, och kanske alla andra, gör.


Jag går på rutin till skolan varje dag. Jag får ryck och dansar runt naken i huset med en hårborste till mick när jag är ensam.
Jag trånar som alla andra efter vad jag inte kan få. Jag springer barfota i regn när jag känner för det.
Jag faller stenhårt för någon, medans en annan inte rör mig ryggen.
Jag gör mina läxor. Oftast. Jag äter mitt godis.
Jag ligger och lyssnar på musik och kramar mina kuddar och funderar på om det är patetiskt eller inte.
Jag dampar. Faktiskt en hel del. Inte ilskedampar, bara känslodampar.
Jag sover. jag äter. Jag andas. Långsamt och ibland alldeles för fort.
Jag tror inget, jag vet inget. Allt jag har är en känsla i min stortå av hur saker är.borde vara. kommer bli.




Ibland vet jag inte vad jag håller på med.
Varför inte ta tag i mig själv? 
Varför inte hitta en Pojke.
Varför inte ta tag hårdare i skolan och gå ut med högsta betygen? 
Varför gymmar jag inte? 
Varför läser jag inte? 
Varför är jag inte all over the place och skaffar mig nya bekantskaper?


Men nånstans så är jag ändå så jäkla nöjd med det jag har, så det där känns mer överdrivet än överviktigt.




Jag låter den andra presentationen stå kvar, för den representerar forfarande mig ganska bra tycker jag.
Eller, jag för ett år sen har inte förändrats så mycket vad det gäller godissmak och petigheter. Mer så.


Okej. Vi lämnar det där, känns som att jag fått ner lite av min själs mystik på den här skärmen. Tillräckligt iallefall.




Ha det bra sötnosar.
Puss

Om lilla mig. Höst -10




Jag tyckte att det var på tiden ni fick reda på lite mer om lilla lisa, flickan bakom den här bloggen...

Länge så har det bara varit mina närmsta vänner som läser den , av ca 50% medlidande , men ändå.

 Men nu på senaste har nya bekantskaper och icke-bekantskaper börjat följa mig, mitt liv och mina åsikter så jag tänkte köra en liten presentation av mig själv.

Jag skulle kunna spendera hela dagen med att utstuderat berätta om mig själv med ord från alla ordgrupper åt både höger och vänster men jag orkar inte det och istället kör jag en expresso, en oblandad måltidsdryck, en koncentrerad presentation 

spänn fast dig

Jag är en flicka på sjutton år och cirka 170 vingliga centimeter.

 Jag går europaekonom på alléskolan och är bosatt i The Great Hole Vretstorp.

Jag är har löjligt mycket petigheter och fobier, det är ett faktum och kommer med i paketet.

jag har fågelfobi, jag hatar råttor, jag är livrädd för att lukta illa, jag sover alltid med strumpor, jag har socker i kaffet, jag måste alltid ha musik omkring mig när jag är ensam förutom när jag är ute och springer, jag sover med två täcken, jag klarar inte av att känna mig det minsta ofräsh, jag är en otrolig tidsoptimist, jag har ett ton med åsikter om det mesta och älskar att argumentera. Jag har nyligen gått från en mentalisk träningsnarkoman till en soffpotatis på alla plan, jag kollar i princip aldrig på tv, jag äter inte chokladpudding och jag tycker nog egentligen inte om djur, jag är fruktansvärt kräsen när det gäller killar och det bästa som finns är att skaffa nya vänner. Jag älskar ballerina kladdkaka och blåa salta flaskor. Jag lyssnar mycket på rap för jag lär mig texter på en sekund, jag är inte en tävlingsinriktad person men om nån i min omgivning är "överlägsen" tänds en liten djävul i mig och jag gör allt för att bevisa att personen i fråga inte alls är så jävla bra. Jag gillar inte banan egentligen, har nog aldrig gjort men äter det ändå. 

Jag lyssnar massor av olika musikstilar, allt.. promoe och timbuktu och the script, all time low, boys like girls, never shout never, eminem, lil wayne och massssssssor av annat, jag skulle kunna sitta och namedroppa i en halvtimme men nä.
jag vaknar alltid med fötterna utanför täcket, jag sover ljudlöst och ligger dödligt stilla ( detta har jag inga intyg på men har hört det) 
jag älskar att bli kliad på magen och på ryggen men gillar inte när folk pillar mig på hårbotten eller drar fingrarna genom mitt hår så det blir risigt..

Jag tuggar typ alltid tugummi, jag hatar dr.pepper, jag tycker att Kent är fucking oljud förutom utan dina andetag som faktiskt är väldigt fin.

jag smsar nästan alltid men jag sjukt trött på det, jag vill inte lära känna folk över sms,jag tror att jag har en politisk åsikt men det har jag nog egentligen inte , jag dyrkar dig som läser hela den här texten eftersom den är sjukt jobbigt skriven utan proffisionella hopp osv. jag extraknäcker genom att baka bullar eller döma knattefotboll, jag har spelat fotboll i typ 4 år men slutade sommaren -10 för det.  sög .

jag dricker kopiösa mängder med te , jag hatar att sova eftersom livet liksom försvinner då känns det som,. Jag älskar konstiga och komplexa texter, både i låtar och böcker, jag vill desperat kunna spela gitarr men det kan jag inte, jag är därför grymt avundsjuk på alla mina musikaliska vänner.. jag klarar inte av killar som är osmartare än jag eftersom det inte går att ha en vettig konversation med dom, jag tål inte att ha missmatchande underkläder, jag skulle kunna leva på mackor, jag är bäst i världen på att steka köttbullar och jag menar det.

Jag älskar älskar älskar parfymer. har en kille god parfym så har han mig. typ så.
 det händer ofta att jag tänker i blogginlägg och facebook-status-uppdateringar, jag är dålig på att följa bloggar, jag är en sjukt rastlös person, jag kan inte sjunga men gör det ändå, jag har lätt för att släppa folk nära och jag går av nån anledning aldrig i högklackat...

Så.

 nu kan du säga att du känner mig och alla mina sidor. 

Eller? 

Nejdu lilla vän ,det där var bara ett knack på dörren.... törs du komma in ? 

haha , nejdå , jag är nog inte så farlig..

 matter of facts så är jag faktiskt rätt så jävla bra.

Och med det stämplar jag ut för den här gången

Lisa Blückert, wierd but oh so wonderful.

 take me as I am or watch me as I go ;)